Jag missade mitt seminarium i English Legal System förra veckan för att jag var i Edinburgh, så idag gick jag på ett annat seminarium. För första gången sen jag kom hit hade jag en olustig känsla, kanske var det rummet som var komplett syrefattigt, kanske var det att det var nya människor, vad vet jag. Min engelska var under all kritik. Att mitt engelska ordförråd motsvarar en engelsk tolvårings är en sak, men när man inte kan uttala ord och börjar vimsa, då kan man inte annat än skämmas. Jag var väl medveten om mina tillkortakommande och rodnade t.o.m. vid ett tillfälle. Nu måste jag morska upp mig och hela vägen hem funderade jag varför jag var så värdelös idag. Slutsatsen är att idag har jag en dålig "engelskdag", men jag tänker ge mig själv credd för att jag faktiskt pratade och ganska mycket ändå. Jag har läst på och är förberedd, mitt problem är att jag bara använder enklare fraser och ord, vilket gör mig frustrerad vilket i sin tur får mitt självförtroende att dyka. Jag vidhåller dock att det är mer pinsamt att sitta tyst i 1,5 h än att bräka på dålig engelska. Nu skakar jag av mig det här!

När jag kom låg det här fina vykortet från min kamrat Charlotte i mitt postfack och då kan man ju inte bli annat än varm om hjärtat!