Vad jag först trodde var influensa (svininfluensan!) har övergått till en vanlig förkylning. Idag har jag inga föreläsningar - tack och lov - så jag sitter hemma och kämpar med första kapitlet i Media Law. Det tar verkligen hur lång tid som helst! Jag slår upp alla ord jag inte kan, vilket är en hel del. Tack och lov för Norsteds ord finns på Internet, går så mycket snabbare att slå upp ord på det viset än att sitta och bläddra i en bok.

Idag kom mina ridbyxor, shortchaps och ridvantar med posten (fick inte med dem i kappsäcken) - tack pappa! Jag har inte ridit på tre hela veckor och känner ett stort sug efter det! Jag har gått med i horseback riding societyn, men ridlektionerna har fortfarande inte börjat. Jag saknar såklart mest mina favoriter, Manilla och Fabiola, men jag tror nog att hästarna här kan vara riktigt bra också. På deras hemsida http://www.wilsdenequestrian.co.uk/ finns bilder och namn på deras hästar. En av de finare heter Snoopy, d.v.s. Snobben på svenska. Min absoluta favorithäst i många, många år hette Snobben! Ett tecken kanske?! :)

   
            Manilla                                                      Fabiola                                       Snobben

Över huvud taget längtar jag efter djur! Jag älskar verkligen djur och är van att ha tre katter springandes i mina kjolar och få en veckoenlig dos av hästar och ridning, men det närmaste jag har kommit djur här är dammråttor! Jag längtar efter min lilla fula katt Babes!


                        I en rosa polotröja, ursprungligen en benvärmare, förra vintern :-)

Djur är såklart inte det enda jag saknar; jag saknar mina kompisar som kan få mig att skratta så att jag gråter, som är prima sällskap när man vill fika och skvallra och som uppskattar mig för den jag är. Det är verkligen svårt att hita sådana kompisar och jag är så glad att jag har riktiga kompisar. Jag har inte hittat några sådana kompisar här, men det beror på att det tar tid att utveckla vänskapsband av den kalibern och språkbarriären gör att iallafall jag inte riktigt känner samhörighet med andra.

Jag saknar såklart min familj! Tuva växer så att det knakar och jag vill inte att hon ska glömma bort sin moster!

Den jag saknar mest är så uppenbart att jag knappt behöver skriva något om det. Jag saknar honom så mycket att jag ska fira jul med honom och hans familj för att vi ska vara maximalt mycket ihop när jag är i Sverige över julen. Jag saknar honom så mycket att han t.o.m. lyckats övertala mig att vandra i sommar! Det är dock inte helt villkorslöst, jag har blivit lovad att få tillgång till toa och dusch och jag behöver inte bära så mycket :-)

Oj, vad jag har suttit länge utan att göra något produktivt. Nu är det tillbaka till mediarätt!