Idag var sista dagen på jobbet, vilket verkligen får mig att inse att England inte är något avlägset utan något högst realistiskt. Det var med vemod och spänning inför komma skall som jag tog adjö av det som varit min arbetsplats sedan december. Alla var så himla gulliga, önskade mig lycka till och sa en massa fina saker - jag blev alldeles varm om hjärtat! Dessutom fick jag den finaste blombukett jag någonsin fått OCH ett helt otroligt fint halsband från Thomas Sabo. Jag ljuger inte när jag säger att jag blev rörd! Jag kommer verkligen sakna Advokatbyrån och alla härliga människor där!







Det var även sista ridningen på ett bra tag. Jag hade i förväg ordnat så att jag skulle få favoriten - Manilla - men vilken besvikelse! Hon var otroligt omedgörlig, bet i bettet, ville inte gå framåt, stannade, reste sig (väldig lite, men ändå!) och var inte alls den hästen jag brukar rida. Jättetråkigt! Jag tycker det är så himla synd att hennes utveckling verkar gå bakåt, bara för någon vecka sen gick hon som en dröm! Om jag hade pengar och framförallt tid skulle jag köpa henne utan att blinka! Hon är fantastiskt fin och kan gå hur bra som helst när hon vill... Jag ska tjuvträna i England och komma hem till jul och rida henne igen. Det kan ju omöjligen gå sämre än vad det gick idag! Nu ska jag strax avlägsna mig från datorn, Erik är här, så jag måste ägna lite tid åt honom också!