Andra dagen jag vaknade upp i Leeds. Alla säger att jag kommer ha "the time of my life", men det har jag inte märkt av ännu. Istället märker jag hur mycket jag pratar om och hyllar Sverige så fort chans ges. Sverige är verkligen världens bästa land!

Det var introduktionsföreläsning idag igen, otroligt tråkigt och långrandigt. Det höll på ända fram till klockan ett och vid det laget kunde jag inte tänka på annat än mat! Skulle äta lunch med min flatmate Paola och en amerikans kille, Shawn. Jag har aldrig träffat några som går så långsamt som dem!!! Jag är medveten om att jag går väldigt fort, men nu bromsade jag in rejält, men gick ändå två steg före dem! Jag höll på att flippa ur! Efter en timme (!) , toabesök, velande om var vi skulle äta o annat velande blev det äntligen lunch. Jag är inte van med så handlingslösa människor. Efter lunchen ursäktade jag mig och gick hem. Pratade med Erik och då kom tårarna. Just nu känns allt trist, ensamt och hopplöst. Längtar hem så otroligt mycket! Har tröstätit lite choklad och planerar att titta på film ikväll och bara tycka synd om mig själv. Sen imorgon får det bli nya tag. Ska gå på exposé i stan och på campus så att jag hittar här. Men idag tillåter jag mig själv vara patetisk och negativ.

Dagens ray of light: solen har lyckats tränga igenom molntäcket!!! Hoppas detsamma händer bildligt talat när lektionerna börjar 28 sep, d.v.s. sysselsättning och förhoppningsvis likasinnade människor!

Här skulle jag vilja vara nu....