Tänk att det är en hel vecka sen Victoria var här! Det känns både som igår och som för en livstid sen. Nu är det bara nio dagar kvar innan jag själv åker hem. Detta faktum till trots kan jag inte motivera mig till att sitta med min obota trista essay i cybercrime. Det är så torrt att det självantänder och jag får klåda bara jag tänker på hur mycket tid som måste läggas ner på det...

Om jag finge hade haft en TV (med svenska kanaler, vi har ju en TV i köket men de visar inget vettigt här om man nu mot all förmodan skulle få för sig att sitta i det sjukhusupplysta, deppiga köket...) hade jag stängt av datorn och hjärnan och tackat för idag. Istället sitter jag och bloggar, Facebookar och kollar bloggar var tioende minut.