Like I never left
Packad och klar på rummet i Leeds.
Oh boy, vilken resa! Det började med att jag gick till stationen med två rullväskor och fullproppad handväska. Visst, taxi hade ju kunnat vara en idé, men jag tyckte att eftersom det är så pass nära och i princip nedförsbacke hela vägen kunde jag gott gå. Kombinationen vinterjacka i cirka 12-gradigt väder, släpandes på 30 kg resulterade i att svetten LACKADE! Värre blev det på tågstationen där jag nödgades bära allt ner för en trappa... Good Lord!
Tåget gick som det skulle, men sista sträckan till flygplatsen gick det på halvfart så det blev lite försenat. Nåväl, det gjorde inte så mycket tänkte jag generöst. Väl på flypplatsen, eller precis utanför snarare, blev alla som skulle gå in stoppade. Tydligen hade flygplatsen blivit evakuerad p.g.a. rök! Det var ungefär då som jag blev stressad de luxe. Förra gången jag åkte hem var ju mitt plan inställt och jag kom hem ett på natten istället för klockan tio.
Cirka 20 minuter senare fick vi tack och lov gå in och det luktade mycket riktigt rök och var otroligt varmt. Effekten av att evakuera och sen släppa in alla samtidigt resulterade naturligtvis i perverst långa köer. Kö till check-in och en helt sjukt lång kö till säkerhetskontrollen. Vid det laget var jag stressad och ledsen. Jag hade sett fram emot att gå på Taxfree och shoppa, särskilt som jag inte hade med mig tandborste och sånt. När jag gick igenom kontrollen blev såklart min väska stoppad och de var tvugna att öppna och undersöka innehållet. Jag hade med mig fina teburkar och det väckte tydligen misstänksamhet. Gubben var snäll mot mig, men det tog lång tid innan jag fick gå vidare.
Väl inne sprang jag till Boots och plockade på mig saker i rasande fart. Vägrar köpa ansiktstvätt i dyra Sverige när det är så billigt i England. Usch, hatar att stresshoppa! Jag tog två minuter och sprang in på Taxfreen också, men jag kunde inte uppskatta alla fina grejer när jag var så stressad (5 min kvar till check-in), så jag sprang (i princip) vidare.
Väl vid gaten rann svetten. Det var något fel på värmen on top of that, så det var olidligt varmt. Iväg kom vi i alla fall, om än 15 min för sent. Väl hemma i Sverige kändes det som om jag bara drömt att jag varit i England. Allt här är ju så välbekant. Snön var dock en chock! Jag hade tänkt börja den här dagen med en morgonpromenad, men det är isigt ute och jag är inte beredd att riskera livet för motion...
Här på pappas gata dominerar stora (fula) snöhögar. Grannbilen är begravd under snö. På riktigt!
Nu sitter jag hemma hos pappa efter en natt med besök av samtliga katter. Det är såklart mysigt, men Mimmi ska alltid försöka slicka en i ansiktet, så det blev mycket parerande innan hon la sig på armen och sov snällt. Jag känner mig fullständigt trött idag efter släpandet av alla väskor! Är lite lätt stressad också, känner att jag har extremt mycket att göra och vet inte riktigt var jag ska börja. Jag trodde jag skulle rida Victorias häst idag, menh tydligen är ridhuset bokat ikväll så då åker jag över till Maria istället och leker lite med Tuvis :)
Mimmi kastade sig på min väska när jag kom hem igår för att gosa på den. Märkliga djur! Nu är väskan heeeelt hårig!
Jag vaknade med den här bjässen på magen.
Vad kul att Du är hemma i Sverige igen....
Stackars dig som hade så mycket strul innan Du äntligen var hemma.
Veckans ridinfo..
Jag skulle välja först och gissa vem som hade tappsko. Suck!
Men mitt val nummer 2 var Koral och jag är mer än nöjd. Oj, vad fin han var. Det gick hur bra som helst. Honom kan jag verkligen tänka mig att välja igen.
Ha nu en riktigt härlig tid hemma med nära och kära.
Kram Anita